Article highlighted

Jean Ryan på K2 disputerade om yngre-äldre och kollektivtrafik

Resmöjligheter i vardagen bland äldre människor i storstadsområden – med fokus på kollektivtrafiken. Det är ämnet för doktorsavhandlingen skriven av K2-medarbetaren Jean Ryan, doktorand på Institutionen för teknik och samhälle på Lunds universitet.

I sin avhandling analyserar hon resmöjligheter hos de yngre-äldre, det vill säga dem som åldersmässigt befinner sig mellan 65 och 79 år, en ålder där många fortfarande har en aktiv livsstil. Att det finns två olika livsfaser senare i livet poängterades redan på 1980 talet, enligt Jean Ryan.

Hur kom du på idén?

– Mina dåvarande handledare hade sökt pengar att studera resmönster hos de yngre-äldre, men det var inte definierat hur. Det har jag sedan arbetat vidare med genom att ta fram egna frågeställningar. Avhandlingen är uppdelad i fyra delar med frågor som Jean Ryan försöker besvara genom sin forskningsinsats. Här följer några exempel på arbetssättet och svaren.

Vilka yngre-äldre använder kollektivtrafiken som huvudsakligt färdmedel?

– I Storstockholm är det främst kvinnor, de som har bättre hälsa än andra, de som bor i tätbebyggda områden och där det finns tillgång till färre bilar per person i hushållet.

Varför väljer yngre-äldre att cykla?

– Den kvalitativa delen av studien visade att vissa väljer att cykla för att slippa leta parkering. Vissa cyklister åker aldrig buss eftersom att det har blivit en vana att cykla. En knäskada kan vara anledningen till att det är lättare att cykla än att gå.

Vad har valet av färdmedel med möjligheten att delta i vardagsaktiviteter att göra?

– Jag jämförde tre olika grupper med varandra, de som har tillgång till kollektivtrafik med bil och utan bil och de som varken har tillgång till kollektivtrafik eller bil. Sedan gick jag lite djupare med följdfrågor för att se vilka kopplingar det finns mellan grupperna.

Du har också försökt att utveckla metoder för transporträttvisa, hur då?

– I det här sammanhanget innebär en rättvis fördelning satt alla ska ha möjlighet att genomföra aktiviteter av värde, och att transportsystemet ska stödja en sådan möjlighet. Fokus ligger på potentiellt resande, till exempel att kunna resa på ett visst sätt på en viss tid. Vissa grupper är då mer utsatta än andra, till exempel de som har lägre inkomster, de som har hälsoproblem och de som inte har någon som kan skjutsa dem om det skulle behövas.

Vad överraskade dig mest?

– Det var ganska få som sade sig sakna möjlighet att genomföra alla de aktiviteter som de ville. Jag hade väntat mig minst 20 procent, men det var bara 8 procent, ett mycket positivt resultat. Men den undersökningen gäller som sagt också enbart storstadsområden och de yngre-äldre. Jag misstänker också en effekt av adaptiv preferens, ett fenomen där många vänjer sig vid vissa förutsättningar, och därför upplever att allt är bra och inte ser några problem. De kanske inte vet vad de egentligen missar.

Hur reser du själv?

– Med tåg eller så går jag oftast. Jag bor mitt i Malmö och nära tågstationen. Jag cyklar mindre nu när jag har ett småbarn.

Disputationen skedde 22 mars. Huvudhandledare var Anders Wretstrand från Institutionen för teknik och samhälle och K2 och bihandledare var Steven Schmidt från CASE på Lunds universitet.

Anmäl dig till K2:s nyhetsbrev

Vi bjuder på konkreta och användbara forskningsresultat, aktuell omvärldsbevakning, koll på den senaste kollektivtrafikforskningen samt inbjudningar till fortbildande kurser och föreläsningar. Nyhetsbrevet ges ut cirka tio gånger per år.

Kalender från K2