Kollektivtrafik som investering i socialt kapital

Det är en utmaning att mäta och bedöma hur transportpolitiska beslut och transportplanering faktiskt påverkar ”hela landet” och ”alla medborgare”, inte minst i vilken utsträckning investeringar i kollektivtrafiken bidrar till social hållbarhet. Det finns sedan tidigare forskning om kollektivtrafikinvesteringar och socialt kapital, men det har saknats en översättning till en form som kan tillämpas av transport- och samhällsplanerare. Forskare från K2 har därför tagit fram en modell för att kunna göra sociala nyttobedömningar av transportinvesteringars betydelse för det sociala kapitalet. Modellen är en vidareutveckling av den metod som tillämpades i 2013 års Stockholmsförhandling och i Sverigeförhandlingen.

- Socialt kapital är svårt att mäta och bedöma. Vår modell bygger på antaganden om att kollektivtrafiken bidrar till att skapa tillgänglighet för människor, möten mellan människor och att investeringar i kollektivtrafik utgör ett signalvärde i sig. Forskning visar att bedömningarna behöver vila på en kombination av kvalitativa perspektiv och kvantitativa mätningar, berättar Christina Lindkvist från Malmö universitet som projektlett arbetet med den nya modellen.

Modellen för att bedöma hur investeringar i kollektivtrafik, eller andra transportmöjligheter, kan skapa sociala nyttor i form av socialt kapital beskrivs i den nya K2-rapporten Kollektivtrafik som investering i socialt kapital. Rapporten är författat av Christina Lindkvist från K2 och Malmö universitet tillsammans med Christian Dymén, Hanna Wennberg och Malin Mårtensson från Trivector.

Den 7 oktober arrangerar K2 en digital kunskapsdag om Social rättvisa – från teori till praktik
Den 11 november arrangerar K2 en digital lunchföreläsning där Christina Lindkvist berättar om Kollektivtrafik som investering i socialt kapital.