Samverkansidealet fungerar inte alltid i praktiken

Samverkansavtal mellan kollektivtrafikmyndigheter och trafikföretag har rekommenderats som ett angeläget sätt att uppnå ökad kundnytta och ökat resande. Med tanke på att det läggs betydande resurser på samverkan är det viktigt att fråga sig om det faktiskt bidrar till ökad måluppfyllelse inom kollektivtrafiken.  Aktuell forskning från K2 har undersökt samverkans betydelse för kollektivtrafikens resultat, med särskilt fokus på samverkan mellan beställare och operatörer. 

Forskningen genomfördes som en fallstudie av två olika kontrakt, ett i Skåne som förvaltas av Skånetrafiken (Malmö-Lund) och ett i Västra Götaland som förvaltas av Västtrafik (Hisingsavtalet) och för hela busstrafiken i Skåne respektive Västra Götaland.

Forskarna bakom projektet, Roger Pyddoke och Karin Thoresson, har studerat policydokument och intervjuat en operatör samt flera tjänstepersoner vid regionala kollektivtrafikmyndigheter och branschorganisationer.

De har även analyserat resultatutvecklingen. I både Hisingsavtalet och Malmö-Lund-avtalet har parterna åstadkommit en förflyttning av kapacitet mellan linjer vilket lett till betydande resandeökningar. Men det går inte att dra säkra slutsatser om samverkans roll för kollektivtrafikens resultat på regionnivå, menar forskarna. En anledning är att resultaten påverkas av flera omständigheter.

– De intervjuade är övertygade om att samverkan bidrar till måluppfyllelse. Samtidigt uppfattar de begränsningarna när det gäller att systematiskt följa upp effekter av olika åtgärder, inklusive samverkansarbetet, förklarar Karin Thoresson.

Resultatet tyder på att tjänstepersonerna har svårt för att dra slutsatser om åtgärd och effekt generellt, men kanske specifikt när det gäller samverkan och vad den betyder för resande, kostnader och punktlighet i kollektivtrafiken.

– Samverkan är för de intervjuade snarare ett arbetssätt och ett förhållningssätt i avtalsrelationen än en insats som leder till en effekt, säger Roger Pyddoke.

Glapp mellan ideal och praktik

Den aktuella studien visar att det finns skillnader mellan samverkan som ideal och samverkan i praktiken. Tjänstepersoner från Skånetrafiken och Västtrafik berättar att samverkan som ideal förknippas med delegerat ansvar till operatörerna, som med sin förankring i näringslivet och ekonomiska drivkrafter antas besitta kunskaper som den offentliga sektorn saknar.

Men forskningen visar också att idealet om samverkan inte alltid fungerat som tänkt i praktiken. Många gånger har beställaren varit tvungen att öka kontrollen och ta tillbaka en del av planeringen. I bakgrunden finns oklara föreställningar om huruvida delegering av kollektivtrafikens planering till företag är förenligt med politiska mål.

– Delegeringen till trafikföretagen har i flera fall lett till bristande måluppfyllelse för myndigheten som då reagerat genom att återta kontroll. Man kan säga att tjänstepersonerna fungerar som en länk mellan ideal och praktik genom att bära idealet om samverkan med en hög grad av delegering samtidigt som de måste göra anpassningar för att se till att målen uppnås, säger Karin Thoresson.

– Samverkan är nödvändigt men inte tillräckligt. Ett visst mått av samverkan måste alltid finnas, men det finns också en poäng i att ifrågasätta samverkan. Även samverkan har begränsningar och det krävs också andra kvaliteter i avtalsrelationen och av beställarrollen. Ibland måste beställaren, vars viktigaste uppgift är att tillgodose samhällets och medborgarnas intressen, styra tydligt, säger Roger Pyddoke.

Läs mer i K2-rapporten Samverkan med effekter? Samverkansavtal mellan operatörer och regionala kollektivtrafikmyndigheter – så påverkas resande och kvalitet

Roger Pyddoke och Karin Thoresson är båda forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut och verksamma vid K2.