Studien syftar till att öka kunskapen om hur statens förmåga att styra mot transportpolitiska mål kan förändras i olika framtider med smart mobilitet. Smart mobilitet kan förstås som ett paraplybegrepp som samlar ett antal olika trender inom transportsektorn och som alla har det gemensamt att de knyter an till digitalisering. Generellt handlar omställningen mot smart mobilitet om två parallella processer: dels en utveckling i riktning mot självkörande och uppkopplade fordon, dels en utveckling i riktning mot nya former av delad mobilitet. Utvecklingstrenderna kan såväl få negativa som positiva följder. Ett flertal studier har därför betonat vikten av att statliga aktörer redan nu har ett proaktivt förhållningssätt till den pågående omställningen och styr utvecklingen i en för allmänheten gynnsam riktning. Med den bakgrunden fokuserar det här projektet på hur styrningskapaciteten hos centrala statliga styrmedel kan komma att påverkas i tre olika framtidsscenarier präglade av smart mobilitet. I rapporten kategoriserar vi styrmedel enligt ett ramverk som föreslås av Hood & Margetts (2007). Ramverket beskriver fyra kategorier av resurser som statliga aktörer förfogar över i sin ambition att styra: Nodalititet (Nodality), Formell makt (Authority), Pengar (Treasure) och Organisation (Organization) på engelska förkortat NATO. Med den kategoriseringen som grund analyserar vi hur styrningskapaciteten hos befintliga styrmedel kan påverkas i tre scenarier med smart mobilitet (Individualism, Delningsekonomi samt Disruptiv utveckling). I analyserna av hur styrningskapaciteten påverkas i dessa framtidsscenarier har vi inspirerats av befintlig litteratur om smart mobilitet. Det är dock ett kunskapsområde under formering vilket gör att bedömningarna bör betraktas som preliminära. Analyserna visar att statens Nodalitet, dvs dess förmåga att styra genom att samla in och sprida information, kommer utmanas och i stor utsträckning påverkas i en framtid med smart mobilitet. Statens nodalitetsbaserade kapacitet påverkas av i vilken utsträckning statliga aktörer får tillgång till och har möjlighet att använda information. Detta påverkas av frågor som rör individer och organisationers villighet till att dela med sig av data samt statens roll i transportsystemet. I rapporten slår vi fast att staten särskilt bör uppmärksamma och värna om sin tillgång och kontroll över data. Det är av stor betydelse för att upprätthålla eller öka sin nodalitetsbaserade styrningskapacitet, vilket i sin tur är nära sammankopplat med alla andra resurser. Formell makt tillhör statens mest kraftfulla och grundläggande förmåga att styra utvecklingen. Smart mobilitet skapar framför allt helt nya möjligheter för staten att säkerställa efterlevnad av trafikregler. Dessa möjligheter är dock beroende av att staten har tillgång till data, tex avseende var och hur fordon framförs. Statens kapacitet att styra genom Pengar ökar för samtliga analyserade scenarier. Det beror bland annat på att statliga investeringar för att utveckla och vidmakthålla infrastruktur även fortsättningsvis utgör ett viktigt sätt för staten att styra transportsystemet och att styrningskapaciteten för satsningar på FoI ökar med en ökad digitalisering. Slutligen visar analyserna att Organisation som styrmedel kommer att vara viktigt i samtliga scenarier. Organisation är sammansatt av många olika komponenter, allt från statliga medarbetare till befintlig infrastruktur. Vi bedömer att organisation bland annat kommer att påverkas av vilket åtagande som staten kommer ha i transportsystemet. Oavsett hur styrningskapaciteten påverkas kommer innehållet i organisationen att förändras av att transportsystemet digitaliseras.
