Den här rapporten besvarar frågan: hur organiseras konkurrens på kollektivtrafikens marknader och hur bidrar denna organisering till marknadernas eventuella inträdesbarriärer? Inspirerade av diskussioner av marknadsformering i ekonomisk sociologi och organisationsstudier redogör vi för begreppet konkurrens och hur detta, teoretiskt sett, kan hämmas av diverse inträdesbarriärer, inklusive ekonomiska, institutionella och sociala barriärer. Genom intervjuer med 11 personer med lång erfarenhet av att jobba med upphandlingsfrågor och anbudsstrategier, från såväl de etablerade som mindre etablerade kollektivtrafikföretagen, har material samlats in. Två av intervjupersonerna kommer från regionala kollektivtrafikmyndigheter. Under studiens gång hamnade fokus på brittiska bolaget Go-Ahead och deras inträde (och utträde) på den svenska marknaden. Genom att använda dettsa företags erfarenget som exempel visar på de barriärer som ett företag behöver övervinna för att klycka etablera sig.
Enligt vår studie föregås både företagens anbudsstrategier och myndigheternas upphandlingar av ett begrepp om konkurrens. Enligt vår studie omsätts detta begrepp i praktik på dessa fyra sätt. För det första sker genom företagens anbudstrategier och deras riskspridning så denna kommer till uttryck i deras portföljvalsstrategier. Utan ett likartat sätt att förhålla sig till riskspridning är det inte bara svårt att träda in på marknaden, det är särskilt svårt att klara sig kvar på längre sikt. För det andra avgörs konkurrensläget till stor del av hur kontrollen av tillgångar på geografiskt strategiska platser är fördelade. Genom optioner kan trafikföretag hyra depåer med kort varsel, vilket är nödvändigt för att kunna lämna konkurrenskraftiga anbud och visa att man kan köra igång med trafik på utsatt tid. För det tredje krävs erfarenhet av och kunskap om de kalkylverktyg som används av de andra företagen på marknaden. Utan denna kunskap finns det en risk för nyetablerade företag, att deras personalplanering inte blir i linje med övriga konkurrende företag. Eftersom anbudskonkurrensen inte bara handlar om priset för tidtabellslagd trafik, utan även om att hålla nere kostnader för icke-tidtabellslagd trafik, krävs det kunskap om detta förhållande för att lyckas träda in på marknaden. För det fjärde krävs samordnad utannonsering av upphandlingar i en officiell lista för att underlätta för så många anbudsgivare som möjligt att kunna delta. Detta görs idag bl.a. av Partnersamverkan.
Medan punkt två och fyra lyfts fram i tidigare studier, är punkt ett och tre inte tidigare beskrivna. Kollektivtrafikmyndigheterna har rådighet över punkt två och fyra, medan punkt ett och tre riktar in sig på trafikföretagen. Dessa resultat i vår studie kan fungera som kunskapsunderlag för hur kollektivtrafikens marknader ska organiseras för att kunna gynna de nuvarande resenärerna och samtidigt öka kollektivtrafikens marknadsandelar på sikt.