I SEBEM-projektet som genomfördes under åren 2015-16 studerades samband mellan mobilitet, aktivitetsnivå och hälsa för äldre personer. Studien visade att en hög social aktivitetsnivå har starkt samband med en bättre självupplevd hälsa och välbefinnande. Likaså konstaterades att de äldres användning av kollektivtrafiken avtar kraftigt vid längre gångavstånd till hållplatsen och att kort avstånd till en hållplats i kollektivtrafiken har samband med bättre upplevd mental hälsa. Korta hållplatsavstånd är således en viktig faktor för att äldre ska använda linjebunden kollektivtrafik. Men de senaste 20 åren har kollektivtrafiken rationaliserats genom nedläggning av servicelinjer, rakare linjeföring och längre hållplats-avstånd. I en del städer har detta kompenserats genom införande av nya flexibla (anropsstyrda) mellanformer mellan färdtjänst och vanlig linjetrafik, som i det följande benämns öppen flextrafik.
Det övergripande syftet med denna förstudie är att ta fram en metodik för att uppskatta potentiellt resande med flextrafik, för att dimensionera utbud och för att göra grova budgetkalkyler för ett införande av sådan trafik på en ny ort eller för att ge underlag för ett balanserat utbud i befintlig trafik. Vi har därför insamlat data om användning av öppen flextrafik på ett antal orter för att ställa dessa data mot en beskrivning av behovet för äldres mobilitet. Detta har gjorts på två sätt. Först en mycket enkel variant baserad på antalet pensionärer (65+) i tätorten och därefter en mera noggrann behovsanalys med GIS, som tar hänsyn till de äldres tillgänglighet till den linjebundna stadstrafiken.
Vi har fokuserat på öppen flextrafik med minibussar, som vi i fortsättningen kallar närbussar, men valt att ta med några exempel på flextrafik med mindre fordon för att se om dessa trafikformer genererar samma efterfrågan och användning som närbussar. Genom att jämföra befintlig användning av flextrafik på ett antal orter med demografiska data har vi kunnat föreslå preliminära tumregler för hur man kan dimensionera och budgetera närbusstrafik. I en första ansats jämförs resandet med antalet pensionärer inom ett antal tätorter i Skandinavien.