Det finns för närvarande ytterst litet evidensbaserade rekommendationer för hur kollektivtrafikavtal bör konstrueras för att på bästa sätt ge drivkrafter för att nå målen. Denna studie har genomförts på uppdrag av Trafikförvaltningen i Stockholms läns landsting inom K2. Syfte med avtalen var att öka resandet med buss, kundnöjdheten och effektiviteten genom att koppla trafikoperatörens ersättning till antalet påstigande. Effektivitet tolkas här som kostnader per påstigande. Incitamentkontrakt som detta används för att stimulera operatören att i högre grad verka för ett ökat antal resande eller en ökad kvalitet. Det studerade avtalet har presterat bättre än bruttoavtalen i jämförelseområdena vad gäller kostnader per påstigande. Kundnöjdheten, som inledningsvis blev sämre, har senare blivit allt bättre. Antalet avgångar har ökat mindre. Antalet påstigande har däremot ökat i nästan samma takt som i jämförelseavtalen. De har därmed inte inneburit en större ökning av resandet vilket var ett syfte med avtalen.
