Kollektivtrafiken är en anbudsmarknad, där offentliga beställare upphandlar trafik från privata utövare. Upphandlingsprocesser är reglerade i lag och avviker upphandlingen från lagens intentioner kan begäran omprövning lämnas in till domstol. Det finns lite olika bilder av hur ofta upphandlingsbeslut överprövas och vad dess följer är: medan representanter för beställarna menar att väldigt många upphandlingar överprövas, menar representanter för trafikbolagen att det skedde mera sällan.
I den här rapporten studeras således hur ofta upphandlingsbeslut överprövas, vad det är som faktiskt överprövas, samt vilka följder detta får för marknadens funktionssätt. Vi samlade in material och domar mellan 2010 och 2018. Vår kartläggning pekar på att överprövningar är relativt sällsynta. Under de åtta år som vi studerat har ca 15 överprövningar gjorts, varav 11 rör busstrafik (undantaget skolskjutsar) och fyra tågtrafik. På busssidan finns det runt 350 avtal och få bolag är beroende av ett enskilt avtal för sin existens. Undantaget är de regionalt verksamma bussbolagen, som inte enkelt kan lägga anbud i andra regioner. För de större nationellt verksamma bolagen är inte ett enskilt avtal av lika stor betydelse. På tågsidan ser dock situationen annorlunda ut. Med endast 17 tågavtal i landet är varje avtal ekonomiskt viktigt. Därför är det inte förvånande att det är vanligare med överprövningar på tågsidan. Studien pekar samtidigt på en önskan bland såväl beställare som trafikföretag att hålla överprövningarna nere. Även om det inte är vanligt med överprövningar och ännu mindre vanligt med att hela upphandlingar får göras om, så påverkas beställarna – och eventuellt även utformningen av anbudsunderlagen – genom en rädsla för att detta kan ske.
Enligt vår studie handlar överprövningar inte bara om det enskilda avtalet och bedömningen av enskilda anbud, utan också om hur marknaden kommer att fungera framöver. Viktiga frågor här handlar om vilka parametrar ska bedömas och hur de ska viktas, och vilken typ av kvalitetetsarbete ska bedömas och få driva trafikens utveckling i framtiden. Detta fastslås vid upphandlingen genom de kriterier som utvärderas vid bedömningen, men det är också bedömningen av dessa kriterier som granskas och värderas vid överprövningarna. På grund av rädslan för överprövningar finns en risk att beställarna blir mer försiktiga och tar bort moment som är innebär ökad risk, men enligt vår studie har så inte blivit fallet. Istället leder överprövningar till ett omfattande organisatoriskt lärande. Oavsett utfallet i domstolarna så förbättras arbetet hos beställarna genom att de förtydligar sina interna processer och bedömningsmodeller som en följd av överprövningarna.
Sammantaget kommer överprövningar fortsatt att vara ett sätt att utveckla anbudsmarknaden, men det finns också utrymme för mera lärande mellan olika beställare vad gäller lärdomar av överprövningar.