Bild: Mostphotos.
Elbussboomen förändrar mer än fordonsflottan
På fem år har antalet elbussar i svensk stadstrafik ökat från omkring 400 till 1 600. Men omställningen handlar om betydligt mer än nya fordon. När kollektivtrafiken elektrifieras förändras också upphandlingarna, ansvarsfördelningen och synen på vilka tekniska lösningar som är möjliga. Det visar doktoranden Vendela Åslunds avhandling om elektrifieringen av busstrafiken i Sverige.
Elbussar har på kort tid blivit en allt vanligare del av stadstrafiken. Mellan 2020 och 2025 ökade antalet elbussar i svensk stadstrafik från cirka 9 till 40 procent av flottan. Samtidigt har elektrifieringen inneburit att helt nya delar av kollektivtrafiksystemet har behövt byggas upp, så som laddinfrastruktur, nya sätt att planera trafik och nya sätt att hantera teknik- och miljökrav vid upphandling. I sin avhandling har Vendela Åslund, doktorand vid Lunds tekniska högskola (LTH) och K2, undersökt just samspelet mellan elektrifiering och offentlig upphandling av busstrafik.
– Elektrifieringen har inneburit att nya parametrar och beaktanden behövts inkluderas i upphandlingen av busstrafik. Samtidigt så finns det tydliga ramverk och strukturer som styr upphandlingar, liksom normer kring ägarskap av depåer, formella aktörsroller och principer om rättvis konkurrens. Tillsammans skapar detta en dynamik där omställningen till elbussar och upphandling växelvis påverkar varandra, och det är denna dynamik som är i fokus för avhandlingen, säger Vendela Åslund, som i realtid under de senaste åren kunnat följa den snabba framväxten av elbusstrafik.
Ökad standardisering syns
Avhandlingen bygger på intervjuer med aktörer inom kollektivtrafiken samt analyser av upphandlingar och upphandlingsdokument.
Ett av avhandlingens tydligaste resultat är att både tekniska lösningar och arbetssätt har blivit alltmer standardiserade under omställningens gång. Exempelvis har långsamladdning på depå blivit den nya normen jämfört med tidigare då det ofta förekom tilläggsladdning i flera städer. Förklaringen till skiftet är snabb teknikutveckling för batterier, erfarenheter från drift och ont om utrymme i städerna. Samtidigt syns idag ett större offentligt ägande av depåer, som ofta hyrs ut till operatörer under avtalstiden. Det har motiverats med bland annat behovet av långsiktighet i depåinvesteringar och av att säkerställa rättvis konkurrens i upphandling.
När en viss teknik etableras påverkar det också framtida beslut. Infrastruktur som byggs i dag behöver fungera under lång tid, vilket gör att efterföljande upphandlingar ofta måste anpassas till redan befintliga system. Avhandlingen beskriver detta som en utveckling där elektrifieringen både öppnar för förändring och samtidigt begränsar vilka tekniska alternativ som framstår som realistiska i framtiden.
Ett bredare hållbarhetsbegrepp
Bättre klimat och miljö har ofta lyfts fram som den främsta anledningen att elektrifiera busstrafiken. Men i takt med att elektrifieringen har skalats upp har Vendela Åslund kunnat se i upphandlingsunderlag att även andra hållbarhetsaspekter efter hand lyfts upp mer, exempelvis den miljömässiga och sociala hållbarheten kopplade till fordons- och batteriproduktion.
– Allt fler upphandlingsunderlag inkluderar nu krav på hållbara leverantörsled i produktionskedjan, krav på spårbarhet och hållbarheten i utvinningen av råmaterial och på återvinningen av batterier. Därmed ställs också nya krav på de organisationer som genomför upphandlingarna, säger hon.
Något som överraskat Vendela Åslund är hur snabbt omställningen till elbussar faktiskt har gått. Hon beskriver en ovanligt stark samsyn mellan olika aktörer inom branschen.
– Det finns en samstämmighet bland aktörer inom kollektivtrafikbranschen om att eldrift är både önskvärt och i princip oundvikligt. Detta skiljer sig lite från tidigare omställningar till nya bränslen i busstrafiken, där omställningen varit mer omstridd, säger hon.
Länk till avhandlingen:
Current change in public transport – public procurement and the transition to electric buses – K2
Text: Anna Maria Erling