Transportsektorns påverkan på miljö, klimat och social rättvisa har varit högt upp på agendan under hela 2000-talet. Det finns övergripande politiska mål som uttrycker en vilja att ställa om transportsystemet så att en hållbar utveckling ska kunna nås. I praktiken går dock omställningen trögt. Även om utsläppen från transportsektorn har minskat under den senaste tioårsperioden har minskningen hittills gått alldeles för långsamt. Ett exempel är det så kallade 2030-målet, som innebär att utsläppen av växthusgaser från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Enligt aktuella bedömningar förutsätter detta en minskning av växthusgasutsläppen med omkring 10 procent per år. Hittills är det dock bara ett enda år, nämligen 2020, som minskningen har legat i linje med detta, och då inte primärt som en följd av medvetna politiska beslut på klimatområdet utan på grund av en kraftig nedgång av resandet i coronapandemins spår. Denna minskning kan också komma att visa sig vara endast ett tillfälligt hack i utvecklingskurvan. Aktuell forskning visar också att sociala perspektiv, rättvise- och fördelningsfrågor är påtagligt frånvarande i planering och policy för transportsystemets omställning.