Publikationer

En ökning av andelen kollektivtrafik är en viktig del av omställningen mot lägre utsläpp av växthusgaser och mer energieffektiva transporter. I Sverige har antalet resor med kollektivtrafiken ökat med 18% mellan åren 2009 och 2015. Det finns dock en stor skillnad mellan olika regioner där ökningen varit över 20% i flera regioner medan utvecklingen av resandet har stagnerat, eller till och med minskat, i andra regioner. Den här rapporten bygger på ett forskningsprojekt som har haft till syfte att utveckla kunskap om åtgärder och lösningar för hur man kan öka andelen resande med kollektivtrafiken i svenska regioner och kommuner, samt studera vilka arbetssätt som varit framgångsrika för att genomföra åtgärder. I projektet har vi jämfört konkreta erfarenheter av hur regioner och kommuner arbetar för att öka kollektivtrafikens andel av resandet. Projektet har bestått av tre delstudier: En internationell litteraturstudie av erfarenheter med försök att skapa mer effektiva kollektivtrafiksystem och öka resandet i kollektivtrafiken. Resultaten visar att det i flera länder finns regelverk och organisationsstrukturer som ofta gör det svårt att genomföra förändringar, speciellt då många olika aktörer är involverade och de har olika ansvarsområden och intressen. I de fall där man lyckats hitta fungerande arbetssätt har man ofta etablerat nya temporära organisationer eller nätverk för att öka samverkan mellan aktörer och komma förbi låsningar som finns inbyggda i regelverk. En enkätstudie till samtliga kommuner i Sverige om hur de jobbar mer kollektivtrafik. Kartläggningen visar på en stor spridning mellan kommunerna. I större kommuner jobbar man mer aktivt, medan det ofta finns en brist på både uppsatta mål och genomförda åtgärder i mindre kommuner. Samma skillnader, fast än mer markerade, finns vad gäller mål och åtgärder för att minska bilresandet (som påverkar kollektivtrafikens attraktivet). Ett annat resultat av kartläggningen var att kommunerna överlag saknade tydliga definitioner av vad som utgör kollektivtrafiknära läge och bebyggelsens täthet. Det är frågor som är av stor betydelse för en effektiv planering som gynnar kollektivtrafikens långsiktiga konkurrenskraft och attraktivitet. En jämförelse av hur man arbetat i sex regioner i Sverige där man haft en stark ökning av kollektivtrafiken mellan 2009 och 2015. I de flesta regioner fann vi att man genomfört åtgärder som följer principerna för hur transportforskningen anser man bör planerar för att skapa en effektiv kollektivtrafik. Det har innefattat mer resurser till kollektivtrafiken, ökat utbud av både tåg och buss i kombination med en omorganisering av busslinjer i och mellan städer, med färre, rakare och snabbare linjer, fler avgångar och mer enhetliga tidtabeller. Det har också inneburit att man prioriterat så kallade starka stråk, något som har lett till neddragningar av trafik i svagare stråk och på landsbygden. En region, Jönköping, skiljer sig från övriga. Där har resandeökningen uppnåtts genom ökade resurser till fler än de starka stråken och genom sänkta biljettpriser för vissa grupper. Vi har även studerat de faktorer som varit viktiga för att möjliggöra ett genomförande av åtgärder och funnit tre faktorer: politiskt stöd, kommunikation med medborgare och samverkan mellan nyckelaktörer. Samverkan var särskilt viktigt då åtgärderna var beroende av att flera aktörer deltog aktivt, nämligen kommunen, regionen och operatören. Vi fann att man i flera fall skapade nya samarbeten och sammarbetesytor, eller fördjupade existerade samarbeten. Det var viktigt att alla parterna hade del i ägandet av förändringarna och att skapa ett stort mått av förtroende och tillit mellan de personer som deltog. Projektets resultat bidrar med praktisk kunskap om hur man kan gå till väga för att öka kollektivtrafikens attraktivitet, resultat som bör kunna tillämpas i andra regioner och länder som står inför liknande utmaningar.

Mobility-as-a-Service (MaaS) has been argued as part of the solution to prevalent transport problems. However, progress from pilots to large-scale implementation has hitherto been slow. The aim of the research reported in this paper was to empirically and in-depth investigate how, and to what extent, different factors affect the development and implementation of MaaS. A framework was developed, with a basis in institutional theory and the postulation that formal as well informal factors on different analytical levels (macro, meso and micro) must be considered. The research was organised as a multiple case study in Finland and Sweden and a qualitative approach was chosen for data collection and analysis. A number of factors with a claimed impact on the development and implementation of MaaS was revealed. At the macro level, these factors included legislation concerning transport, innovation and public administration, and the presence (or not) of a shared vision for MaaS. At the meso level, (the lack of) appropriate business models, cultures of collaboration, and assumed roles and responsibilities within the MaaS ecosystem were identified as significant factors. At the micro level, people’s attitudes and habits were recognised as important factors to be considered. However, how the ‘S’ in MaaS fits (or not) the transport needs of the individual/household appears to play a more important role in adoption or rejection of MaaS than what has often been acknowledged in previous papers on MaaS. The findings presented in this paper provide several implications for public and private sector actors. Law-making authorities can facilitate MaaS developments by adjusting relevant regulations and policies such as transport-related subsidies, taxation policies and the definition of public transport. Regional and local authorities could additionally contribute to creating conducive conditions for MaaS by, for example, planning urban designs and transport infrastructures to support service-based travelling. Moreover, private actors have key roles to play in future MaaS developments, as both public and private transport services are needed if MaaS is to become a viable alternative to privately owned cars. Thus, the advance of MaaS business models that benefit all involved actors is vital for the prosperity of the emerging MaaS ecosystem.

This paper examines governance responses to Mobility as a Service (MaaS). The analysis focuses on the interactions between public transport systems and MaaS developments in Amsterdam, Birmingham, and Helsinki. Case comparison is informed by the multilevel perspective on socio-technical transitions and literature on meta-governance of networks. Drawing on these frameworks and empirical findings, the paper identifies six governance approaches to MaaS across cases: analyser, architect, convener, experimenter, lawmaker, and provider. These basic models encompass strategies ranging from hands-on strong intervention to information collection efforts. Consistent with the transitions literature, these six approaches indicate that public transport regimes seek to control the apparent disruptive potential of MaaS by incrementally absorbing innovations; to this end, regime actors adopt governance responses that tend to reproduce existing institutionalised ways of doing and prevailing logics. Furthermore, the six approaches reveal intense interaction between regime and niche, suggesting that a niche-regime space might have emerged in the cases; actors travel and operate across niche, regime, and niche-regimes, mainly driven by concerns with market share and revenue streams in the mobility system.

Over the past 40 years, implementation of public policy has been developed into a mature but heterogenous field of research. Despite much attention paid to the context in which implementation occurs, studies thus far has only to a limited extent been concerned with how major socio-technological transitions affect the conditions for implementing policy. As societies experience major socio-technological transitions that radically change our ways of living and working, these changes also affect the implementation process. But how? This paper explores how theories of socio-technological changes can be drawn upon to add layers of explanations to a canonized model of integrated implementation. Recent technological developments in the transport sector are applied to this discussion to illustrate the usefulness of the suggested layered approach. The paper concludes by suggesting how the integrated implementation model and implementation theory can be combined.