Är barn en del av det planerande kollektivet? En studie om inkludering av barn i planering av kollektivtrafik

Projektets övergripande syfte var att undersöka om och hur barn involveras i den regionala kollektivtrafikplaneringen. De vägledande frågorna var följande:

• Hur har barnkonventionen arbetet i de regionala kollektivtrafikmyndigheterna? 
• På vilka sätt och i vilka sammanhang inkluderas barn i kollektivtrafikplaneringen?
• Vilka hinder och möjligheter finns för att involvera barn i kollektivtrafikplaneringen?

Projektet inleddes med en litteraturstudie för att kartlägga det rådande internationella och nationella kunskapsläget i frågan om barn i kollektivtrafikplanering och, eftersom studier på specifikt det ämnet var ytterligt få, i samhällsplanering i stort. I ett andra skede av projektet genomfördes dels e-post enkäter och studier av 21 trafikförsörjningsprogram och andra relevanta dokument, dels sju semi-strukturerade intervjuer med tjänstepersoner på sex olika regionala kollektivtrafikmyndigheter.

Projektets resultat visar att barnkonventionen i vissa regioner har inneburit att nya rutiner och åtgärder införts för integrera barn i kollektivtrafikplaneringen medan konventionen i andra regioner inte haft samma påverkan. Antingen för att de inte kommit lika långt i arbetet eller för att de sedan innan barnkonventionen blev lag haft barn med i planeringen. Här finner vi regioner som både medvetet arbetat med att integrera barn i planeringen utifrån konventionen bland annat för att politikerna anser det vara en viktig fråga och regioner som mindre medvetet arbetat med frågan utifrån ståndpunkten att barn och deras familjer är en viktig och stor kundgrupp. Det som framförallt upplevs svårt är att involvera barnen själva i planeringen, men en del regioner har arbetat med detta och funnit olika metoder och lösningar för att hantera utmaningen.

Sammanfattningsvis illustrerar projektet att barnkonventionens implementering i den svenska lagstiftningen inte inneburit större förändringar hos svenska regionala kollektivtrafikmyndigheter i det korta perspektiv som vi studerat. Detta på grund av flertalet orsaker: bristande stöd och vägledning från nationella myndigheter, politiska mål för kollektivtrafiken som inte inkluderar barn, barnperspektiv i planeringen som inte utvecklas till att också inkludera barnen.

Projektet har bidragit med ny kunskap om barns mobilitet i relation till kollektivtrafiken. En viktig slutsats är att skoltrafik och linjelagd trafik är tätt sammanbundna ur ett barns mobilitetsperspektiv och att planeringen av dessa därför också bör vara sammankopplade för att ett barnrättsperspektiv i kollektivtrafiken på allvar ska kunna uppnås. Detta kräver kommunal och regional samordning, inte bara av trafikplaneringen, utan också samhällsplanering, så att barnens målpunkter kan vara försörjda av kollektivtrafik, särskild eller linjelagd.