Barns tillgänglighet och mobilitet i ett digitaliserat transportsystem – hur arbetar nationella och regionala myndigheter? (BaTMobil)

Barnkonventionen är numera lag i Sverige vilket innebär att samtliga myndighetsbeslut som berör barn ska tas med hänsyn till barnperspektivet och barns bästa. Det betyder att det även gäller beslut som inte direkt berör specifika barnverksamheter som barnomsorg och skola, utan också beslut på områden som berör barns möjligheter och vardagsliv i en vidare mening. Transportsystemet är ett sådant område som har stor betydelse för barns vardagsliv – att kunna ta tig till och från förskola och skola, samt till och från fritidsaktiviteter och kompisar. Många barn blir skjutsade av sina föräldrar. På kortare sträckor kan barnen, beroende på ålder och mognad, genom gång och cykel ha en egen mobilitet, medan kollektivtrafiken ger den möjligheten på längre sträckor. Kollektivtrafiken är således central för barns egen tillgänglighet och mobilitet.

En ökad digitalisering av samhället i stort och transportsystemet specifikt drivs av nationella, regionala och lokala myndigheter. Digitaliseringen berör barns tillgänglighet och mobilitet. Mest uppenbart blir det i användandet av buss och regionaltåg, där digitala tjänster är en del av resan. Med utgångspunkt i barnkonventionen bör barnen och deras perspektiv tas i beaktande av de myndigheter som driver transportsystemets digitalisering. Syftet med föreslagna projekt är därför att utforska och analysera hur barnperspektivet omhändertas i nationella och regionala myndigheters arbete med digitalisering av transportsystemet, samt att utveckla nya perspektiv på hur det kan göras så att barnens tillgänglighet blir en integrerad del av arbetet.

Projektet har en kvalitativ ansats, med fokus på dokumentanalys av policydokument, utredningar, direktiv och liknande, samt djupintervjuer med myndigheter på nationell och regional nivå. I projektet görs ett urval av relevanta nationella myndigheter som är del i digitaliseringen av transportsystemet på olika sätt och studerar deras arbete var och en för sig och i samverkan. Två fallstudier av regionala kollektivtrafikmyndigheter där barnperspektivet är i fokus görs också genom studier av deras digitalisering av kollektivtrafiken. Baserat på de resultat som dessa djupstudier ger och en litteraturstudie om barn och digitalisering kommer projektet arrangera en workshopserie på olika håll i landet för att tillsammans med tjänstepersoner och forskare utveckla nya idéer och perspektiv på hur myndigheterna skulle kunna arbeta med barnperspektiv i utvecklingen av transportsystemet.

Projektet förväntas resultera i en större uppmärksamhet och kunskap om barnperspektivet i transportpolicy och planering på nationell och regional nivå, framför allt gällande digitalisering men också i en vidare mening. Det förväntande värdet ligger i en ökad integrering av barnperspektiv i dessa processer. Dels ger detta möjlighet att i högre grad nå uppsatta transportpolitiska mål och implementera barnkonventionen, dels resultera i en eventuell ekonomisk besparing då tidigare forskning visat att en integrering av barnperspektiv i planeringen kan resultera i effektivare implementering. Projektet kommer också att fylla ett vetenskapligt gap, eftersom det finns få studier som fokuserar på nationella och regionala myndigheters integrering av barnperspektiv i sitt arbete med utvecklingen av transportsystemet.