I SEBEM-projektet som genomfördes under åren 2015-16 studerades samband mellan
mobilitet, aktivitetsnivå och hälsa för äldre personer. Studien visade att en hög social
aktivitetsnivå har starkt samband med en bättre självupplevd hälsa och välbefinnande.
Likaså konstaterades att de äldres användning av kollektivtrafiken avtar kraftigt vid
längre gångavstånd till hållplatsen och att kort avstånd till en hållplats i kollektivtrafiken
har samband med bättre upplevd mental hälsa. Korta hållplatsavstånd är således en viktig
faktor för att äldre ska använda linjebunden kollektivtrafik. Men de senaste 20 åren har
kollektivtrafiken rationaliserats genom nedläggning av servicelinjer, rakare linjeföring
och längre hållplats-avstånd. I en del städer har detta kompenserats genom införande av
nya flexibla (anropsstyrda) mellanformer mellan färdtjänst och vanlig linjetrafik, som i
det följande benämns öppen flextrafik.
Det övergripande syftet med denna förstudie är att ta fram en metodik för att uppskatta
potentiellt resande med flextrafik, för att dimensionera utbud och för att göra grova
budgetkalkyler för ett införande av sådan trafik på en ny ort eller för att ge underlag för
ett balanserat utbud i befintlig trafik. Vi har därför insamlat data om användning av öppen
flextrafik på ett antal orter för att ställa dessa data mot en beskrivning av behovet för
äldres mobilitet. Detta har gjorts på två sätt. Först en mycket enkel variant baserad på
antalet pensionärer (65+) i tätorten och därefter en mera noggrann behovsanalys med GIS,
som tar hänsyn till de äldres tillgänglighet till den linjebundna stadstrafiken.
Vi har fokuserat på öppen flextrafik med minibussar, som vi i fortsättningen kallar
närbussar, men valt att ta med några exempel på flextrafik med mindre fordon för att se
om dessa trafikformer genererar samma efterfrågan och användning som närbussar.
Genom att jämföra befintlig användning av flextrafik på ett antal orter med demografiska
data har vi kunnat föreslå preliminära tumregler för hur man kan dimensionera och
budgetera närbusstrafik. I en första ansats jämförs resandet med antalet pensionärer inom
ett antal tätorter i Skandinavien.