Runt om i Sverige pågår idag satsningar för att stödja utvecklingen av så kallad smart mobilitet. Smart mobilitet är en samlingsbeteckning för tekniska innovationer relaterade till digitalisering, mobilt internet och appar, intelligenta infrastrukturer och automatisering – men också beteendeförändring som till exempel en övergång till nyttjande istället för ägande (Marsden och Reardon 2018, 2f; Lyons 2016, 6). Här ingår således appar för att dela bilresor, plattformar för att dela elfordon eller nya delade lösningar som el-scootrar som man hyr via en smartphone. Satsningarna är sprungna ur innovationspolitiska ambitioner, men det finns också en föreställning om att smart mobilitet potentiellt kan bidra till att uppnå hållbarhetsmål, inte minst mot bakgrund av en förhoppning om fler delade resor. Syftet med den här rapporten är att, med avstamp i delningslitteraturen, teoretisera och analysera hur delad smart mobilitet kan begreppsliggöras, förstås och problematiseras.
Delningsekonomin kan, något förenklat, definieras som en ekonomi som bygger på tillgång till – snarare än ägande av – varor och tjänster (Soares Machado m.fl. 2018). Det finns en flora av olika definitioner, men gemensamma drag är, utöver betoningen på nyttjande, föreställningen om underutnyttjade varor/tjänster, vikten av informations- och kommunikationsteknologi, och betydelsen av plattformar (Curtis och Lehner 2019).
I rapporten diskuterar vi hur delad smart mobilitet kan begreppsliggöras och förstås genom att ta avstamp i tre dimensioner av begreppet: (i) tillgång, (ii) plattformar och (iii) gemenskap (Acquier m.fl. 2017). Utgångpunkten i delningsekonomin är ofta att öka (i) tillgången till så kallade ”underutnyttjade tillgångar”. Här är tanken att ett fordon, istället för att stå och samla damm mellan användningarna, istället kan delas mellan olika personer. Det här förknippas ofta med peer-to-peer-utbyten, men i praktiken hittar vi ett brett spektrum av olika lösningar – från företag som äger en fordonsflotta där fordon bokas via en app, till en plattform som förmedlar tjänster. Frågan om styrning och ägande är således central för förståelsen av relationen mellan delande och tillgång, och här diskuteras olika lösningar i rapporten.
Tillgången till en delad resa förmedlas idag allt oftare genom en (ii) plattform. Även om t.ex. en bilpool inte är något nytt, anses digitala plattformar göra det enklare att inte bara boka och betala, utan även att kombinera bilresan med andra mobilitetslösningar. På så vis anses mobilitet bli just ”ny” och ”smart” när den kombineras med plattformsteknologi. Framväxten av plattformar har genererat en rad frågor kring den data som genereras, till exempel om och i så fall hur data bör delas? Men även vem som bör äga data, och hur den bör användas? Utvecklingen av plattformar är idag också omstridd: De har setts som en viktig potential till innovation och utveckling, men har också fått kritik på grund av en utveckling där data och information blir varor på ett sätt som vi ännu inte har full insyn i eller kunskap om (se t.ex. Lobo och Kenney i Scholz 2016a: 48).
Avslutningsvis innebär (iii) gemenskap att sociala värden hamnar i fokus, till exempel genom att människor delar varor eller tjänster på ett sätt som skapar sammanhållning eller mening. Här kan också andra organisationsformer användas, exempelvis ideellt drivna plattformar utan vinstsyfte. Här hamnar också andra aspekter än smart teknik i fokus, och istället betonas frågor som långsiktighet, reparation och underhåll.
Mångfalden av lösningar, tjänster och aktörer åskådliggör hur svårt det är att definiera eller begreppsliggöra vad delad smart mobilitet är. Frågan är om det är ett användbart begrepp för att förstå de innovationsprocesser som nu tar form inom transportsektorn. Inte minst är det värt att komma ihåg att den allra största delen av den delade mobilitet vi har idag – kollektivtrafiken – inte anses vara ”smart” i den mening som beskrivs här. Kollektivtrafiken tenderar också att hamna utanför diskussionerna kring delade lösningar. Men precis som inte allt som är delat nödvändigtvis är smart, så är inte heller allt som är smart och delat nödvändigtvis hållbart. Här finns således anledning att precisera och analysera olika lösningar med avseende på vilka offentliga värden de stödjer, omfamnar eller hamnar i konflikt med, t ex hållbarhet, social inkludering och demokratisk insyn och kontroll.