Vad teknologisk förändring innebär är inte entydigt, men vi har beskrivit några olika sätt att se på teknologisk förändring utifrån olika perspektiv. Vi har också beskrivit olika syn på innovation. När det gäller att främja och uppmuntra innovation måste också hänsyn tas till att det innebär risk och osäkerhet. Det kommer därför att bli alltmer viktigt att finna former för att hantera detta och en förutsättning för att gynna innovation. Nuvarande forskning om innovationer och offentlig upphandling är ofta grundad i ekonomisk teori och i det relativt nyetablerade forskningsområdet innovation studies. Därför ligger mycket fokus på hur upphandling kan utvecklas för att främja innovationer. Forskningen lyfter då fram lyckade exempel (best practice) och vilka lärdomar som kan dras från dessa. En uppdelning som fått mycket genomslag är den mellan traditionell upphandling och funktionsupphandling. Medan traditionell upphandlingen beskriv som detaljstyrd och inte bra för att främja innovation, är funktionsupphandling byggt på idén att upphandlingen ska upphandla en funktion, sen får anbudsgivarna avgöra själva hur denna funktion ska utföras. Detta antas gynna innovationsarbetet i offentlig upphandling. Saknas gör forskning som bygger på hur organisationer och enskilda branscher faktiskt jobbar med innovationer inom ramen för offentlig upphandling och offentliga marknader. Det valda teoretiska ramverket som presenterats i denna litteraturöversikt är den performativa skolan och market studies. Det är en teoribildning som utvecklats i mötet mellan STS och ekonomisk sociologi, och som präglas av en heterogen konstruktivism som särskiljer den både från nationalekonomiska och socialkonstruktivistiska perspektiv på marknader. Med hjälp av begrepp som inramning, kvalificering, kalkylering, verktyg och översättning avser vi använda teorin för att förstå både vad som begränsar och möjliggör innovation i upphandling av offentligt finansierad kollektivtrafik. Köpet av denna tjänst, liksom den konkurrensutsättning som den offentliga upphandlingen iscensätter, betraktar vi som ett exempel på en offentlig marknad (jfr. eng. concerned market). I likhet med Frankel et al. (2019) kan upphandlingen och avtalsförvaltningen betraktas som ett slags policyinstrument som ytterst syftar till att uppfylla de övergripande politiska målen för kollektivtrafiken. Av särskilt intresse är de konkreta praktiker och konfigurationer som äger rum när exempelvis övergripande mål och strategier översätts till mer konkreta kriterier i en upphandling, eller när lagstadgade principer om likabehandling och öppenhet ger avtryck i förutsättningarna i förfrågningsunderlaget, eller när politisk vilja eller erfarenheter från tidigare kontrakt leder till en förändring av ersättningsmodellen. Hur försvårar eller gynnas möjligheten till innovation genom dessa praktiker?
