Transportpolitikens mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. I funktionsmålet fastslås att alla ska ges en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet. Det saknas dock ett systematiskt angreppsätt för att bedöma hur de beslut som fattas på olika nivåer i transportplaneringen påverkar ”hela landet” och ”alla medborgare”, det vill säga hur nyttor och investeringar fördelar sig på olika områden och grupper. Detta gäller inte minst hur transportinvesteringar såsom kollektivtrafik bidrar till social hållbarhet.
Thomas Wimark med flera har genom kunskapsantologin Metoder och verktyg för sociala nyttobedömningar i kollektivtrafiken från 2017 kartlagt metoder och verktyg för sociala nyttobedömningar i kollektivtrafiken och teoretiserar social hållbarhet i termer av socialt kapital, socialt utanförskap och segregation samt social jämlikhet och rättvisa. De menar att social jämlikhet och rättvisa är oftare fokuserat i nyttobedömningar för kollektivtrafik, medan socialt kapital är ett mer svårfångat och komplext begrepp. Sociala nyttobedömningar utifrån investeringars påverkan på det sociala kapitalet har varit fokus för 2013 års Stockholmsförhandling och Sverigeförhandlingen 2015 vars metoder har granskats av Karin Winter och kritiserats för att bygga på samband och antaganden som inte är helt vetenskapligt underbyggda.
Syftet med forskningsprojektet som presenteras i denna rapport är att sammanställa, och till viss del operationalisera, den forskning som finns om transportinvesteringars betydelse för det sociala kapitalet till en modell för sociala nyttobedömningar med fokus på socialt kapital.
Socialt kapital är en svår komponent av den sociala hållbarheten att mäta och bedöma. Socialt kapital är ett sociologiskt begrepp som främst består av sociala, inte ekonomiska, hållbarhetsfaktorer. Robert Putnams definition av socialt kapital är en av de mest citerade definitionerna. Han menar att socialt kapital byggs upp av tre faktorer: (1) sociala nätverk, (2) allmän tillit till människor samt (3) ömsesidighet eller det sociala utbytet av varor och tjänster med andra. Tillit är grunden i det sociala kapitalet och Putnam talar om tillit mellan människor som är ”olika” genom att de inte tillhör samma grupp med avseende på exempelvis kön, ålder, socioekonomi och geografi (överbryggande socialt kapital) respektive tillit mellan människor som är ”lika” och tillhör samma grupp (sammanbindande socialt kapital). Det länkande sociala kapitalet handlar om tillit mellan människor och samhälleliga institutioner och, med andra ord, mellan de som har makt och de som tar del av samhällets resurser.
Resultatet av forskningsprojektet som presenteras i denna rapport är en modell som visar samband mellan investeringar i kollektivtrafik och sociala nyttor i form av socialt kapital. Modellen bygger på antaganden om att kollektivtrafikens funktion bidrar till att skapa tillgänglighet för människor, att kollektivtrafikinvesteringen innebär ett signalvärde i sig samt att kollektivtrafiken ger möjlighet till möten mellan människor – vilket på olika sätt stärker det länkande, sammanbindande och överbryggande sociala kapitalet. Modellen som presenteras i rapporten är tänkt att vara en början till en konkretisering av hur transportinvesteringars påverkan på det sociala kapitalet kan förstås och bedömas. Modellen bygger på antaganden om effektsamband som rapporterats i litteraturen, men fortsatt forskning krävs för att testa och validera antagandena.
Modellen är tänkt att på sikt kunna användas av samhällsplanerare för att kunna bedöma hur en investering i kollektivtrafik eller andra transportmöjligheter kan skapa sociala nyttor i form av socialt kapital. Hur kollektivtrafikens bidrag till det sociala kapitalet ska mätas rent konkret är något som behöver ytterligare forskning och testning i praktisk tillämpning. Det kan dock sägas att bedömningarna med fördel kan utgå från en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder.