Kollektivtrafikens roll och plats i resenärens vardagsliv - idag och i framtiden

Kollektivtrafikens roll och plats i resenärens vardagsliv - idag och i framtiden

I ett treårigt projekt samlade forskare in berättelser om kollektivtrafiken vid Triangeln i Malmö, Odenplan i Stockholm, och i Uddevalla. Städerna och platserna valdes med syfte att studera tre städer som är olika stora och har ett frekvent utbud av kollektivtrafik som gör det möjligt att resa olika tider på dygnet och till olika platser och aktiviteter. Både ungdomar, vuxna och äldre personer har bidragit med sina erfarenheter och tankar om kollektivtrafiken. Forskarna använde metoder och teorier från kulturgeografi, antropologi och sociologisk forskning om vardagliga praktiker.

En av målsättningarna i nya kollektivtrafiklagen (SFS 2010:1065) och lagen om kollektivtrafikresenärers rättigheter (2015:953) var att resenärsperspektivet skulle komma in i ett tidigare skede av arbetet med trafikförsörjning och nya kollektiva transportlösningar. Några år innan de här lagarna trädde i kraft hade kollektivtrafikbranschen i Sverige satt upp målsättningar om kraftigt ökad andel resor med kollektivtrafik, det så kallade fördubblingsmålet. Målet om en fördubblad marknadsandel för kollektivtrafiken utgick från år 2006. En fördubbling till år 2030 innebär att kollektivtrafiken ska nå en marknadsandel på 36 procent 1. 

Med de kvantitativa målen följer också behovet av fördjupade kunskaper kring resenärerna: Vilka är de? Vilka behov har de? Hur ser de på de kollektivtrafiksatsningar som görs i deras närhet? Kunskaper behövs också om behov, erfarenheter och föreställningar hos dem som ännu inte kan räknas som kollektivtrafikresenärer.

Projektet har i olika delstudier fördjupat kunskaperna om resenärerna med hjälp av en kulturgeografisk ansats och ett vardagslivsperspektiv2. Det som konstituerar vardagens rörlighet är ofta de platser eller noder som ingår i människors liv: bostaden, skolan, arbetet, kultur- och fritidsaktiviteter, social samvaro, samt den samhällsservice och de inköp som är kopplade till vardagens behov. Olika miljöer betyder olika mycket i olika livsfaser. Exempelvis har det fria skolvalet betydelse i vardagen för barn och ungdomar och deras föräldrar. Tillgången till arbete och arbetsplatsers lokalisering har betydelse för merparten av den vuxna befolkningen, medan fritidsaktiviteter såsom idrott och kultur ingår i alla människors vardag på något sätt. Mobilitet kan betraktas som ett kapital3 som fördelas och tillgås olika beroende på vilka vi är och var vi befinner oss i tid och rum4.

Med hjälp av olika metoder har forskarna samlat berättelser från kollektivtrafikens användare i storstadsmiljöerna Triangeln i Malmö och Odenplan i Stockholm, samt en mindre stad, Uddevalla med geografisk närhet till storstaden Göteborg. Städerna valdes med syfte att studera tre städer som är olika stora och har ett frekvent utbud av kollektivtrafik som gör det möjligt att resa olika tider på dygnet och till olika platser och aktiviteter. 

En resenärsgrupp som fått extra fokus i det här forskningsprojektet är högstadieungdomar. De är en rörlig grupp av individer på väg in i vuxenlivet och är ofta hänvisade till kollektivtrafiken för sina förflyttningar. Därför är deras erfarenheter intressanta och viktiga ur ett vardagslivs- och mobilitetsperspektiv. De kan även vara intressanta för dem inom kollektivtrafikbranschen som vill förstå de framtida kollektivtrafikresenärerna, genom att knyta samman vilka resmål och mobilitetsbehov de har idag och hur de resonerar om sina resor i framtiden. 

Forskarna från K2 intervjuade 166 ungdomar i tre de tre städerna för att höra hur de använder kollektivtrafiken och hur de upplever sina resor. Datainsamlingen genomfördes i form av enkäter och fokusgrupper under perioden oktober 2016 till maj 2017. Tonåringarna var 15–16 år och reste till grundskolan fem dagar i veckan. Många av dem använde också kollektivtrafik för att nå fritidsaktiviteter och träffa vänner. Trots ett bra utbud av kollektivtrafik skiljer sig ungdomarnas berättelser åt i de tre städerna och forskarnas analyser visar olika strategier och mobilitetsnormer hos ungdomar i de olika städerna. Kombinationen cykling–kollektivtrafik är vanlig i Malmö, medan kombinationen gång–kollektivtrafik är mer vanlig bland ungdomarna i Stockholm och en strävan att slippa åka kollektivt och en önskan att äga moped eller bil präglar berättelserna hos ungdomar i Uddevalla. Resultaten visar också hur ungdomar prioriteras olika jämfört med andra resenärer i kollektivtrafiken och att ungdomar värderar kvalitet och punktlighet minst lika högt som andra, vuxna resenärer gör. Synen på ungdomar som resenärer i kollektivtrafiken behöver uppmärksammas mer om de rådande normerna och resvanororna ska förändras i framtiden. I Malmö och Stockholm pekade ungdomarna på miljön som en viktig aspekt för valet av transportmedel. Olika nya trafiklösningar kom också upp i fokusgruppsdiskussionerna, samt förslag på bättre planering för pålitligare kollektivtrafik. Många upplever att det saknas ”en plan B när det inte fungerar”. När det gäller visioner om framtidens resor nämndes att kollektivtrafik och biltrafik borde hållas planskild från gång och cykelstråk, samt nya elfordon och även förhoppningar om nya drivmedel som kan möjliggöra framtidens resor utan att påverka miljön negativt.

Forskarna intervjuade även vuxna och äldre ovana kollektivtrafikresenärer som fick testa att åka med kollektivtrafiken. Resultaten från Uddevalla visar att vuxna och äldre ofta föredrar bil framför kollektivtrafik med hänvisning till att det är ett bekvämt och flexibelt transportmedel. De som redan har en bil uttrycker att det inte känns motiverat att åka buss eller tåg (”bilen står ju ändå där”). Här skiljer, inte oväntat, svaren mellan dem som bor i närheten av kollektivtrafiken och dem som har längre avstånd till en hållplats. Kollektivtrafiken framstår som extra viktig för äldre som saknar bil. Flera äldre, ensamma kvinnor, uttrycker att de inte har råd att äga bil och att de uppskattar stads-/närtrafik med flexibla fordon som de kan kliva på utanför sin port. Det finns även en del generell kritik som framfödes, vilken kan vara avgörande för om en äldre person väljer att resa eller stanna hemma. Flera oroade sig exempelvis för att inte få sittplats i kollektivtrafiken och att behöva stå ute och vänta i dåligt väder. En mindre studie visade att de äldre använde kollektivtrafiken mer när de fick resa gratis eller fick subventionerade månadskort. 

Metodutvecklingen inom projektet visar att kvalitativa metoder behövs för att få fördjupade kunskaper om resenärers olika förutsättningar och för att även nå dem som vanligtvis inte använder kollektivtrafik i sin vardag. Ett par metoder som testats och som befunnits lämpliga inom resenärsnära kollektivtrafikstudier är ”gå-med-intervjuer” och ”kortintervjuer”.  Gå-med-intervjuer genomfördes i anslutning till den nya tunnelbanestationen vid Odenplan i Stockholm. Metoden är ganska tidskrävande men ger i gengäld mycket information som är kopplad till platsen och dem som vistas där ofta i sin vardag. Kortintervjuer genomfördes vid Triangelstationen i Malmö. Forskarna arbetade två och två och fångade in personer på väg till eller från stationen eller på perrongen, och frågade om de ville svara på några korta frågor. De flesta tackade ja. Frågorna var av enkättyp och gav också möjlighet till fördjupning i de fall då det fanns tid för en längre redogörelse. Metoden bedöms som mer flexibel och tidseffektiv än vanliga enkäter som resenärerna ska fylla i på egen hand, eftersom de muntliga kortintervjuerna kan besvaras medan de väntar på kollektivtrafiken och inte innebär att läsa instruktioner på papper eller i en dator. Kortintervjuerna ger samtidigt i likhet med andra kvalitativa metoder, konkret kontextuell kunskap som ofta missas i vanliga post-/webenkäter. I och med att respondenterna kan peka ut saker i miljön som de uppskattar eller upplever som hinder eller orosmoment kan de här båda metoderna få stor betydelse för exempelvis specifika planeringsprojekt eller kan sätta fokus på vilka barriärer som måste avhjälpas i befintliga miljöer. För forskningen bidrar samtliga här nämnda metoder till fördjupade kunskaper om vardagslivets komplexitet i urbana miljöer; om de strategier som människor utvecklar i sin vardag för att leva ett så bra liv som möjligt och om sina olika sätt och motiv för att ta sig fram i transportsystemet. Kunskaperna är viktiga för samhällsplaneringen, både vad gäller transporter och boende. En slutsats är att täta beskrivningar av vardagslivet verkar vara viktigare än någonsin, i en utveckling av städer som innebär förtätning, nya digitaliserade mobilitetslösningar, och när transportsystemet ska vidareutvecklas och bli mer automatiserat.

Projektledare: 
Lena Levin
Forskningsinriktning: 
Parter: 
VTI
Finansiär: 
K2
Budget: 
4 585 000 kr
Period: 
2015 till 2018

Publikationer kopplade till projektet

How to Apply Gender Equality Goals in Transport and Infrastructure Planning

Lena Levin and Charlotta Faith-Ell, Integrating Gender into Transport Planning, February 2019

How May Public Transport Influence the Practice of Everyday Life among Younger and Older People and How May Their Practices Influence Public Transport?

Lena Levin in Social Sciences vol. 8 issue 3, March 2019

Kollektivtrafikens roll i resenärens vardagsliv

Malin Henriksson, Lena Levin, Karin Book, Åse Svensson. K2 Working Paper 2016:17.