Barns mobilitet i ett digitaliserat transportsystem
Barn och barns mobilitet är en viktig del av transportsystemet, varje dag reser barn till skolan och till och från olika fritidsaktiviteter. Barn reser på egen hand eller tillsammans med sina föräldrar eller kompisar. Den digitalisering av transportsystemet som pågår nu påverkar barn i deras vardag.
Tillsammans med forskarkollegorna Jens Alm och Kristina Larsson har Linnea Eriksson från VTI genomfört en litteraturöversikt över den forskning som hittills studerat hur den pågående digitaliseringen formar barns vardagsmobilitet.
– Barn har ofta enkelt att förstå digitala system, men har inte alltid tillgång till dem. Kollektivtrafikens digitalisering kräver till exempel att barn har tillgång till en smart telefon och till digitala betalsystem, för att de ska kunna resa i kollektivtrafiken på egen hand, säger Linnea Eriksson.
De studier som hittills genomförts av barns självständiga mobilitet visar att synen på när barn kan röra sig själva, utanför hem och skola, skiljer sig mycket åt mellan olika delar av världen.
– Det autonoma barnet, som kan transportera sig på egen hand, tycks vara något som vuxna generellt menar är eftersträvansvärt. Men hur gamla barnen behöver vara för att föräldrarna tycker att de kan resa kollektivt eller cykla på egen hand varierar kraftigt mellan till exempel Nordamerika och Europa, säger Linnea Eriksson.
Litteraturgenomgången visar att de studier av hur digitaliseringen av transportsystemet påverkar barn som hittills genomförts ofta har ett teknikoptimistiskt perspektiv och fokuserar på hur tekniken kan lösa föräldrarnas behov, snarare än barnens.
– I den utsträckning barn tillfrågas uttrycker de ofta mer traditionella önskemål, som att infrastrukturen för att gå eller cykla tryggt till skolan behöver förbättras, snarare än att de behöver fler digitala hjälpmedel. Barnen tycks också reflektera mer över själva trafikmiljön och den fara den kan utgöra, medan föräldrarna oroar sig för att barn som reser på egen hand kan utsättas för andra människor som vill dom illa, säger Linnea Eriksson.
Hon konstaterat också att det kan vara stor skillnad på fysisk och digital självständighet. Barnens smarta telefoner kan både förbättra barnens självständiga mobilitet, och användas för övervakning och kontroll.
Det fria skolvalets introduktion i Sverige har medfört att fler barn och unga har relativt lång resväg till skolan, och därför är beroende av kollektivtrafiken i sin vardag.
– Vårt intryck är att barnens perspektiv behöver stärkas i den regionala transportplaneringen och vi arbetar därför nu med metoder som kan inkludera barns perspektiv på en strategisk nivå, så att deras behov kommer in tidigt i beslutsprocessen, säger Linnea Eriksson.
Genomgången av tidigare forskning om hur barn påverkas av transportsystemets digitalisering sammanfattas i K2-rapporten Litteraturöversikt: barns tillgänglighet och mobilitet i ett digitaliserat transportsystem.
Text: Hanna Holm