Komplext när delad mikromobilitet ska integreras med kollektivtrafiken
En ny rapport från K2 belyser några av de komplexa frågor som uppstår när delad mikromobilitet – som elsparkcyklar och cyklar – ska integreras med kollektivtrafiken. Fyra centrala aspekter står i fokus: vilken typ av transportsystem vi vill ha, sociala konsekvenser, miljömässig hållbarhet samt mikromobilitetens relation till befintliga transport- och mobilitetssystem.
K2-forskarna Chiara Vitrano, Jean Ryan och Dalia Mukhtar-Landgren har gått igenom befintlig forskning om mikromobilitet och reflekterar i rapporten On the possibility of introducing and integrating shared micromobility with public transport över hur delade elsparkcyklar och cyklar kan integreras med kollektivtrafiken och bidra till ett mer hållbart transportsystem.
Rapporten understryker att satsningar på delad mikromobilitet behöver samordnas med lokala och regionala mål, och att målkonflikter bör hanteras öppet.
– Det finns ett behov av bredare samtal om hur kommuner och regioner kan styra, begränsa eller främja delad mikromobilitet, ett samtal där medborgarnas perspektiv inkluderas, säger Chiara Vitrano.
Trafikmiljö och miljönytta behöver beaktas
Delade tjänster bidrar både till möjligheter och begränsningar i transportsystemet.
– Höga hastigheter och trängsel på gång- och cykelbanor kan skapa en osäker trafikmiljö som begränsar tillgängligheten, till exempel för personer med funktionsnedsättning, och bidrar därför till ett ojämlikt transportsystem, menar Chiara Vitrano.
Miljömässigt pekar studier på att klimatnyttan av elsparkcycklar är begränsad.
– Aktuell forskning visar att delade elsparkcyklar oftare ersätter gång, cykling och kollektivtrafikresor, än bilresor. För att delade elsparkcyklar ska bidra till utsläppsminskningar krävs att andra åtgärder införs samtidigt och strategiskt, särskilt åtgärder som minskar bilinnehav och bilanvändning, säger Chiara Vitrano.
Kan både komplettera och konkurrera med kollektivtrafiken
Flera studier visar att delad mikromobilitet inte bara kompletterar utan också konkurrerar med kollektivtrafiken. Forskning kring denna relation ger delvis motstridiga resultat, vilket understryker att samspelet mellan mikromobilitet och kollektivtrafik i hög grad beror på lokala förutsättningar och vilken typ av tjänst som studeras. Medan cykeldelning tycks främja ökad cykling mer generellt ersätter elsparkcyklar snarare andra hållbara färdsätt, som gång och cykling, och konkurrerar i vissa fall med kollektivtrafiken.
Rapporten avslutas med en uppmaning till kommuner och regioner att ta en aktiv roll för att styra utvecklingen av delad mikromobilitet, och att öppet väga ekonomiska, sociala och miljömässiga mål mot varandra.
– För att styra utvecklingen av delad mikromobilitet i en mer hållbar riktning behöver offentliga aktörer fatta välgrundade beslut om hur och varför delad mikromobilitet bör integreras med kollektivtrafiken, säger Chiara Vitrano.
Rapporten On the possibility of introducing and integrating shared micromobility with public transport är författat som en del av JPI Urban Europe projektet CARIN-PT (Capacities for Resilient and Inclusive Urban Public Transport Infrastructure and Built Environment, 2022-2025) som behandlar behovet av att stärka kapaciteten för ett resilient, inkluderande och multimodalt kollektivtrafiksystem i en tid av miljömässiga, sociala, ekonomiska och teknologiska omställningar.
– Vi hoppas att rapporten inbjuder till reflektion om de bredare konsekvenserna av att införa delade mikromobilitetstjänster och integrera dem med kollektivtrafiken, säger Chiara Vitrano.
Länk till rapporten:
On the possibility of introducing and integrating shared micromobility with public transport
Länk till projektet:
Capacities for Resilient and Inclusive Urban Public Transport Infrastructure and Built Environment (CARIN-PT) – K2
Text: Hanna Holm
Bild: Mostphotos