Särskilda persontransporter och smart mobilitet – framtidens resor för personer med funktionsnedsättning?
Syftet med denna studie har varit att undersöka utvecklingen för särskilda persontransporter (dock ej skolskjuts), relaterat till ett transportsamhälle präglat av smart mobilitet, om vilka föreställningar, förutsättningar och behov som finns inom regioner och kommuner. Resultaten belyser en uppfattning om att analoga och traditionella tillvägagångssätt måste finnas kvar parallellt med en eventuell utveckling med smart mobilitet. Detta eftersom personer med funktionsnedsättning är en heterogen grupp, med olika behov och förmågor och som inte alltid kan tillgodogöra sig de olika företeelserna inom smart mobilitet. Digitala plattformar och resestöd sågs som mest realistiska företeelser för särskilda persontransporter, och som i olika former redan kunde finnas inom en del organisationer. Förarlösa fordon sågs dock inte som aktuellt i dagsläge och närmaste framtid. Det uppgavs även att det inom organisationerna saknades resurser i form av tid, kompetens och ekonomi för att kunna arbeta med och utveckla smart mobilitet inom särskilda persontransporter, och att fokus istället var på den ordinarie verksamheten.Sammanfattningsvis ses en avvaktande inställning till smart mobilitet inom särskilda persontransporter, kopplat till bland annat uppfattningar om målgruppens förmågor och acceptans samt resursbrister inom organisationen. Samtidigt följer man utvecklingen med intresse och ser det som möjligt att smart mobilitet kan bli mer realistiskt för särskilda persontransporter i framtiden, vilket uttrycks i både intervjuer och enkät. I enkäten var det framförallt respondenter från RKM:er som hade en tilltro till att smart mobilitet kan vara till godo för särskilda persontransporter i framtiden, jämfört med svarande inom kommuner.