Tillgänglighetens komplexitet och flerdimensionalitet – att överföra erfarenheter av funktionshinder till kollektivtrafikens aktörer

Projektet ”Tillgänglighetens komplexitet och flerdimensionalitet” (2021–2022) har syftat dels till att ge en ökad förståelse för hur personer med funktionsnedsättning upplever att det är att resa med kollektivtrafiken, dels till att identifiera kunskapsgap, och att utveckla nya forskningsfrågor, i samarbete med kollektivtrafikens aktörer och brukarorganisationer.

Genom sammanställning av litteratur, samt genom insamlad empiri, kan konstateras att kollektivtrafiken inte sällan upplevs komplex, oberäknelig och otillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Nationell statistik vittnar om färre resor hos personer med funktionsnedsättning. Tekniska och fysiska hinder tycks ha överskuggat frågorna om mer organisatoriska och sociala hinder. I våra studier uppmärksammas utmaningar med att ta sig ombord eller av från fordon exempelvis genom att bussar inte niger eller genom brist på hjälp med rampen. I flera sammanhang skildras hur resenärer har blivit bemötta av en negativ och nonchalant attityd från personal. I vissa fall har resenären inte kommit med på resan, och resenärer med rullstol har blivit lämnade kvar på hållplatsen medan bussen kör iväg. Den kollektiva resan blir en fråga om förmåga, orättvisa och makt. Utmaningarna som kvarstår är många och kunskapsgapen detsamma. 

I en nationell utredning konstateras på samma sätt att sociala hinder och samordningsproblem uppfattas som en förbisedd fråga av funktionshinderrörelsens representanter och att regelverket och ansvaret för tillgänglighetsfrågor i kollektivtrafiken anses fragmenterat. Samtidigt pågår en digitalisering av våra samhällen, och av kollektivtrafiken. Digitaliseringen möjliggör för en ökad digital inkludering och delaktighet, men behöver samtidigt ta hänsyn till den mångfald som finns i våra samhällen. Det finns en risk för att digitaliseringen av transportsystemet på samma gång kan bidra till ökande klyftor och ett exkluderande av individer från digitala samhällsfunktioner och sociala kontexter. I arbetet med ett långsiktigt hållbart kollektivtrafiksystem för alla, krävs ett ökat fokus mot bland annat frågor om sociala och organisatoriska hinder, samt mot hur vi tillsammans skapar förutsättningarna för en inkluderande digital mobilitet.