Bild: Mostphotos.
Bristande arbetsmiljö för bussförare ger sämre service till utsatta resenärer
Busschaufförers bristande arbetsmiljö ger sämre service till passagerare med funktionsnedsättning, visar en aktuell intervjustudie med representanter från kollektivtrafikens olika aktörer.
Lena Levin från VTI och K2 och Vanessa Stjernborg som är forskare vid Lunds universitet och K2 har studerat hur kollektivtrafikens styrning och busschaufförers arbetsförhållanden påverkar förarnas beteende, med särskilt fokus på hur passagerare med funktionsnedsättning bemöts.
Tidigare forskning visar att resenärer som är i behov av extra service och stöd ofta upplever att det är svårt att resa kollektivt. Trots omfattande investeringar, till exempel i teknik som ska underlätta för resenärer med nedsatt rörlighet att kliva på och av bussar, tycks målgruppen inte uppleva att deras tillgång till kollektivt resande har förbättrats. För att förstå de bakomliggande orsakerna har forskarna intervjuat representanter från kollektivtrafikmyndigheter, nationella myndigheter, en branschorganisation, en upphandlad leverantör och busschaufförers fackföreningar. Resultaten tyder på att busschaufförer i Sverige har fått allt svårare arbetsförhållanden och att det kan bidra till att resenärer med funktionsnedsättning får sämre service och bemötande.
– De vi har intervjuat kopplar busschaufförers försämrade arbetsförhållanden till offentlig upphandlingspraxis och de ekonomiskt begränsade kontrakt som ofta tillämpas. Intervjupersonerna menade att det kan leda till hög arbetsbelastning och stress för förarna, vilket i sin tur påverkar deras beteende gentemot passagerare, berättar Vanessa Stjernborg.
Svårt att rekrytera busschaufförer
Det är stor brist på busschaufförer i Sverige och i hela Europa. Bakomliggande orsaker till att det är svårt att rekrytera och behålla busschaufförer tycks vara arbetsförhållanden med delade turer som ger långa arbetsdagar, stress med tajta tidtabeller och trängsel i trafiken, och ett hårdare samhällsklimat där konflikter med passagerare blivit vanligare. Dessutom kan busschaufförer sakna tillgång till toaletter under långa arbetspass.
– Vår bedömning är att det finns en stark koppling mellan brister i arbetsmiljön och utsatta resenärers begränsade möjligheter att resa kollektivt. Vi får helt enkelt inte utväxling på investeringar i avancerad teknik om busschaufförer är alltför stressade för att ta sig tid till de passagerare som behöver litet extra hjälp. Och medarbetare som inte trivs eller känner sig uppskattade ger sämre service, menar Vanessa Stjernborg.
Ytterligare en fråga intervjupersonerna i forskarnas studie lyfte fram var att ansvaret för utformning av busshållplatser och stationsmiljöer delas mellan flera olika aktörer. Det bidrar till att arbetet med att förbättra den fysiska tillgängligheten blir onödigt komplext och att resenärer med funktionsnedsättning inte vet vem de ska vända sig till när något inte fungerar. Det saknas en aktör som har helhetsansvar.
– Det har gjorts mycket för att förbättra tillgängligheten i kollektivtrafiken, men det finns fortfarande mer att göra och nu tycks arbetsmiljön för kollektivtrafikens medarbetare vara en angelägen fråga att ta tag i, avslutar Vanessa Stjernborg.
Text: Hanna Holm
Läs mer i Lena Levin och Vanessa Stjernborgs artikel:
Public transport governance and working conditions of bus drivers: perspectives on accessibility for all in public transport – ScienceDirect
Du kan också läsa mer om busschaufförers arbetsförhållanden i följande K2-rapport:
Ohållbar kollektivtrafik? Yrkesvardagen för bussförare som kör åt Skånetrafiken (PDF, öppnas i nytt fönster)
I nedanstående K2-rapporten kan du läsa mer om hur fysiska platser, som hållplatser, kan utformas så att fler får tillgång till kollektivt resande:
Att skapa inkluderande kollektivtrafikrum (PDF, öppnas i nytt fönster)