Bild: Mostphotos.
Bristande arbetsmiljö för bussförare ger sämre service till utsatta resenärer
Busschaufförers bristande arbetsmiljö leder till sämre service till passagerare med funktionsnedsättning, visar en aktuell intervjustudie med representanter från kollektivtrafikens olika aktörer.
Lena Levin från VTI och K2 och Vanessa Stjernborg, som är forskare vid Lunds universitet och K2, har studerat hur kollektivtrafikens styrning och busschaufförers arbetsförhållanden påverkar förarnas beteende, med särskilt fokus på hur passagerare med funktionsnedsättning bemöts.
Tidigare forskning visar att resenärer som är i behov av extra service och stöd ofta upplever att det är svårt att resa kollektivt. Trots omfattande investeringar, till exempel i teknik som ska underlätta för resenärer med nedsatt rörlighet att kliva på och av bussar, tycks målgruppen inte uppleva att deras tillgång till kollektivt resande har förbättrats. För att förstå de bakomliggande orsakerna har Lena Levin och Vanessa Stjernborg intervjuat representanter från kollektivtrafikmyndigheter, nationella myndigheter, en branschorganisation, en upphandlad leverantör och busschaufförers fackföreningar. Resultaten tyder på att busschaufförer i Sverige har fått allt svårare arbetsförhållanden och att det kan bidra till att resenärer med funktionsnedsättning får sämre service och bemötande.
– De vi har intervjuat kopplar busschaufförers försämrade arbetsförhållanden till offentlig upphandlingspraxis och de ekonomiskt begränsade kontrakt som ofta tillämpas. Intervjupersonerna menade att det kan leda till hög arbetsbelastning och stress för förarna, vilket i sin tur påverkar deras beteende gentemot passagerare, berättar Vanessa Stjernborg.
Svårt att rekrytera busschaufförer
Det är stor brist på busschaufförer i Sverige och i hela Europa. Bakomliggande orsaker till att det är svårt att rekrytera och behålla busschaufförer tycks vara arbetsförhållanden med delade turer som ger långa arbetsdagar, stress med tajta tidtabeller och trängsel i trafiken och ett hårdare samhällsklimat där konflikter med passagerare blivit vanligare. Dessutom kan busschaufförer sakna tillgång till toaletter under långa arbetspass.
– Vår bedömning är att det finns en stark koppling mellan brister i arbetsmiljön och utsatta resenärers begränsade möjligheter att resa kollektivt. Vi får helt enkelt inte utväxling på investeringar i avancerad teknik om busschaufförer är alltför stressade för att ta sig tid till de passagerare som behöver litet extra hjälp. Och medarbetare som inte trivs eller känner sig uppskattade ger sämre service, säger Vanessa Stjernborg.
Helhetsansvar saknas
Ytterligare en fråga intervjupersonerna i forskarnas studie lyfte fram var att ansvaret för utformning av busshållplatser och stationsmiljöer delas mellan flera olika aktörer. Det bidrar till att arbetet med att förbättra den fysiska tillgängligheten blir onödigt komplext och resenärer med funktionsnedsättning vet inte vem de ska vända sig till när något inte fungerar. Det saknas en aktör som har helhetsansvar.
– Det har gjorts mycket för att förbättra tillgängligheten i kollektivtrafiken, men det finns fortfarande mer att göra och nu tycks arbetsmiljön för kollektivtrafikens medarbetare vara en angelägen fråga att ta tag i, säger Vanessa Stjernborg.
Lena Levins och Vanessa Stjernborgs artikel är publicerad i Case Studies on Transport Policy.
Public transport governance and working conditions of bus drivers: perspectives on accessibility for all in public transport – ScienceDirect
Läs mer om busschaufförers arbetsförhållanden i nedanstående K2-rapport:
Ohållbar kollektivtrafik? Yrkesvardagen för bussförare som kör åt Skånetrafiken (PDF, ny flik)
K2 har också gett ut en rapport om hur fysiska platser, som hållplatser, kan utformas så att fler får tillgång till kollektivt resande.
Att skapa inkluderande kollektivtrafikrum (PDF, ny flik)
Text: Hanna Holm
Bild: Mostphotos