Bild: Mostphotos.

K2

Stora förändringar att vänta inom kollektiv mobilitet

Den kollektiva mobiliteten står inför stora och omvälvande förändringar de närmaste fem åren. Detta enligt en ny K2-rapport framtagen av Elias Arnestrand, innovationsledare som bland annat jobbar med Rådslaget inom K2, och Karolina Pamp, fristående expert inom mobilitet och framsynsmetodik. Författarna lyfter särskilt tre trender som kommer att påverka sektorn framöver.

Den första trenden har fått namnet ”Systemkollisionen – när supersnabb teknik möter traditionell förvaltning”. Vad det handlar om är en krock mellan snabbfotade kommersiella bolag som utnyttjar den senaste tekniken för affärsmodeller och mobilitet, och en offentlig, systemtung traditionell kollektivtrafikförvaltning. Nya fordonstyper och delningstjänster kommer in från sidan, ofta drivna av globala bolag utanför den traditionella branschen, och utmanar de gamla strukturerna. Vad händer till exempel när robottaxi introduceras i Europa nästa år?

– Systemkollisionen är redan här. Supersnabb teknikutveckling möter en förvaltningsmodell som inte är byggd för tempo. Frågan är inte om förändringen kommer, utan vem som tar ledarskapet, säger Karolina Pamp.

Hon och Elias Arnestrand pekar på faran i stagnation när människors krav på personaliserade tjänster ökar. Resande handlar idag om mer än bara förflyttning – hur du tar dig fram markerar både identitet och status och dagens resenärer är aktiva konsumenter som gör ”preferensbaserade val jämförbara med hur de konsumerar media eller mat”. Om den traditionella kollektivtrafiken upplevs som rigid, osmidig och omodern, väljer resenären andra alternativ, skriver rapportförfattarna.

Offentliga aktörer uppmanas att lära sig att samverka med globala aktörer som Waymo och Uber för att hänga med. Samtidigt behöver trafikmyndigheterna stärka sin kompetens inom digital affärsutveckling och dataanalys, när alltmer handlar om data och digitalisering. Den centrala frågan framöver kommer vara vem som äger kundrelationen, datan och därmed möjligheten att forma framtiden, menar författarna. De uppmanar också de 21 självständiga regionerna behöver samla sig nationellt för att möta den globala teknikutvecklingen.

Stabilitet blir viktigare än hållbarhet

Den andra trenden kallar skribenterna ”Agenda Resiliens – när det gröna argumentet inte längre räcker”. I takt med att privatbilismen elektrifierats har argumentet att åka kollektivt för klimatets skull förlorat en del av sin legitimitet. Kollektivtrafikens nya raison d’être kommer istället att vara pålitlighet och robusthet, menar författarna – vilket ställer helt nya krav. Kollektivtrafiken har länge designats enligt ”just-in-time”-principer, där redundans har sparats bort. Det ger dålig motståndskraft när krisen slår till och kollektivtrafiken ska vara bärande. ”För att vara relevant i denna nya kontext måste kollektivtrafiken erbjuda en stabilitet som privatbilismen inte kan matcha”, skriver de. Det kräver i sin tur ett nytt sätt att se på investeringar, att man accepterar kostnader för beredskap.

En del i detta är att bussar, tåg och depåer också bör ses som strategiska tillgångar i totalförsvaret. Detta innebär konkreta krav på sådant som dual-use-förmågor – att exempelvis en buss snabbt kan ställas om till ambulans eller sjuktransport – och att upphandlingar måste inkludera krav på lagerhållning av reservdelar och drivmedel.

En fragmenterad värld med kollektivtrafik som kitt

Den tredje trenden utgår från ett samhälle som glider isär och har fått rubriken ”Den fragmenterade verkligheten – när samhällskittet prövas i en polariserad värld”. Vi lever en ”multipolariserad” tid med ökade ekonomiska skillnader i samhället, större klyftor mellan stad och land, och digitala filterbubblor som förstärker olika värderingar och skilda livsstilar. ”Resultatet är ett land som dras isär, där förutsättningarna för att leva och verka ser radikalt olika ut beroende på yrke och var man bor”, skriver författarna.

Dagens unga växer upp som parallella ”Greta och Bianca”-generationer; de uttrycker en stark oro för klimatet i enlighet med Greta Thunbergs budskap, men anammar samtidigt en konsumtionsdriven livsstil inspirerad av influencers som Bianca Ingrosso. I detta klimat får kollektivtrafiken en oväntad roll som samhällskitt – en av få arenor där människor faktiskt möts fysiskt.

– I en fragmenterad värld blir mobilitet mer än transport. Det är en demokratisk infrastruktur som kan antingen överbrygga klyftor, eller förstärka dem, säger Elias Arnestrand.

För samtidigt ökar risken för så kallad transportfattigdom, särskilt i glesbygder och områden med svagt utbud. Konsekvensen blir en begränsad arbetsmarknad och social isolering för resurssvaga grupper. Utmaningen blir att balansera innovation för de urbana, digitalt vana grupperna (”Bianca-konsumenter”) med ett rättviseperspektiv, och grundläggande tillgänglighet för dem med störst behov även där det inte är kommersiellt lönsamt. Framtidens mobilitet måste därför ses som en central del av det demokratiska samhällsbygget, menar författarna.

Artikeln bygger på Elias Arnestrands och Karolina Pamps rapport.

Framtidens kollektiva mobilitet – en trendspaning (PDF, ny flik)

Text: Anna Maria Erling