Stress och chaufförers negativa attityd hindrar funktionsnedsatta från att resa kollektivt

Kollektivtrafikmyndigheter och leverantörer har bedrivit ett omfattande arbete med tekniska lösningar för att förbättra tillgängligheten i kollektivtrafiken. Trots dessa insatser reser personer med nedsatt rörelseförmåga i mindre utsträckning kollektivt än andra resenärer. För att ta reda på vad som utgör hinder för funktionsnedsatta resenärer i kollektivtrafiken har K2:s Vanessa Stjernborg studerat klagomål som inkommit till Storstockholms lokaltrafik, SL.

- Många av klagomålen rör busstrafik och av dessa klagomål framkommer att funktionshindrade passagerare upplever att busschaufförerna är stressade och att chaufförerna inte använder de tekniska hjälpmedel som ska underlätta för resenärer med nedsatt rörelseförmåga, berättar Vanessa Stjernborg.

Klagomålen handlar bland annat om att chaufförer inte använder funktionen att niga bussen, det vill säga sänka bussen så ett det ska bli lättare att komma på och kliva av bussen. Andra klagomål handlar om busschaufförer som är ovilliga att hjälpa till att fälla ut den ramp som ska underlätta för rullstolsburna att komma ombord på bussen. Det utgör också en svårighet när bussen stannar långt ut i gatan, så att det kräver ett långt kliv för att nå trottoaren.

- Bland klagomålen förekommer att funktionsnedsatta passagerare beskriver att de är beroende av hjälp av andra passagerare för att överhuvudtaget komma ombord på bussen, säger Vanessa Stjernborg.

Ytterligare ett upplevt hinder som framkommer bland klagomålen är en stressad och negativ attityd som kan ta sig uttryck i chaufförer som blir irriterade när funktionsnedsatta passagerare inte kommer ombord eller kliver av bussen snabbt nog.

- De som klagar beskriver bland annat att de råkat ut för fallolyckor i samband med att de klivit av bussen, berättar Vanessa Stjernborg.

Tidigare internationella studier visar också att busschaufförers attityd är ett vanligt förekommande hinder för funktionsnedsatta resenärer i kollektivtrafiken och enligt Vanessa Stjernborg finns det ingenting som tyder på att det är något som är unikt för kollektivtrafiken i Stockholm.

- Det uppstår målkonflikter när kollektivtrafiken både ska serva pendlare som prioriterar en snabb och effektiv kollektivtrafik, samtidigt som kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för alla, också för de som behöver litet extra tid och hjälp. Men förbättrad tillgänglighet kan också vara en kvalitetsfaktor som gynnar alla resenärer, menar Vanessa Stjernborg.

Studien är publicerad i artikeln Accessibility for All in Public Transport and the Overlooked (Social) Dimension—A Case Study of Stockholm.