Article highlighted

Förnybara bränslen i busstrafiken

Att bussar ska bidra till transportsektorns omställning till förnybara bränslen är de flesta överens om - hur det ska gå till, hur ansvaret ska fördelas och vilket förnybart bränsle man ska välja är inte lika självklart. K2:s Malin Aldenius disputerar vid Lunds universitet med en avhandling om utmaningar och möjligheter i samband med bussektorns introduktion av förnybara bränslen.

Buss i Malmö

Omställningen till förnybara bränslen i Sveriges bussflotta har gått fort och år 2020 kördes över 90 procent av fordonskilometrarna på förnybara bränslen - andel och typ av förnybart bränsle skiljer sig dock åt mellan regionerna.

– De miljökrav som ställts i samband med offentlig upphandling av busstrafik har haft stor betydelse för den snabba introduktionen av förnybara bränslen i Sverige, säger Malin Aldenius.

När offentlig upphandling används i svensk kollektivtrafik ställs miljökraven ofta som tekniska skallkrav - antingen funktionskrav på ett mål man vill uppnå eller specifika krav på teknik eller bränsle. Funktionskrav lägger mycket av ansvaret hos den upphandlade operatören och betraktas som det mest kostnadseffektiva och flexibla sättet att ställa om. Det har dock visat sig att upphandling med funktionskrav endast lett till användning av det mest kommersiellt gångbara förnybara bränslet, biodiesel. 

– När regioner strävat efter att upphandla busstrafik som körs på ett annat förnybart bränsle än biodiesel har det oftast krävts specifika krav i upphandlingsunderlaget, berättar Malin Aldenius.

När nya bränslen och tekniker, som elbussar, ska upphandlas kan det vara svårt att ställa bra krav i upphandlingarna, eftersom osäkerheten runt ansvarsfördelning och teknikens utveckling är stor. Då har regionerna ofta använt sig av testprojekt utanför normal trafik. Biogas som bränsle har, förutom genom specifika krav i upphandlad trafik, även introducerats i regioner med busstrafik i egen regi där man har haft möjlighet till en successiv omställning utan upphandlingsprocesser.

– Vilken typ av miljökrav som ställs i upphandlingen av busstrafik är beroende av regionens mål och förutsättningar. Särskilt specifika bränslekrav kan ofta kopplas till en bredare strategi, där andra mål än ökad andel förnybara drivmedel också spelar in. Det kan vara att man önskar minska luftföroreningar och buller, eller bidra till att skapa en marknad för ett nytt bränsle, berättar Malin Aldenius. 

Malin menar att det är viktigt att de miljökrav som ställs i samband med offentlig upphandling av busstrafik fortsätter att utvecklas.

– Vi kan nu se ett ökat fokus på energieffektivitet och en fortsatt elektrifiering av Sveriges bussflotta, säger Malin Aldenius.

Malin försvarar sin avhandling Steering green buses: The opportunities and challenges of introducing renewable fuel in public transport fredagen den 15 oktober kl 10.15.

Du kan ta del av disputationen via Zoom, lösenord: 881230

Kontakt

Malin Aldenius, doktorand hos Miljö- och energisystem, LTH, Lunds universitet