Tillgänglighet med kollektivtrafiken ur ett transporträttviseperspektiv: Dynamik i tid och rum

Transporträttvisa berör frågan om rättvis fördelning av tillgänglighet till viktiga aktiviteter. Syftet med projektet var att utveckla förståelsen av begreppet ”tillgänglighet” inom kollektivtrafik med hänsyn till vilka tider på dygnet som olika individer reser och hur olika resenärer påverkas av kollektivtrafikutbudet.

Resultaten från ett delprojekt visar att tillgänglighet med kollektvitrafik varierar när tillgängligheten under rusningstid jämförs med tillgängligheten som råder under tidsramar innan och efter rusningstid. Detta innebär att vissa grupper har större möjlighet att ta del av den högre tillgängligheten (kortare restider) än andra. Resultaten tyder på att pendlare som har möjligheten att vara flexibla väljer att resa med kollektivtrafik till arbetet under rusningstid, vilket kan delvis förklaras av att tillgängligheten är bättre då. Pendlare som inte har samma flexibilitet tenderar i större utsträckning att använda andra färdmedel för att ta sig till arbetet.

Projektet har även studerat hur olika resenärsgrupper påverkas av tidsförluster på grund av förseningar. Forskningen visar ett samband mellan upprepade förseningar och mindre benägenhet att resa med kollektivtrafik.

Forskningen pekar på en skillnad mellan objektivt uppmätt tillgänglighet och människors upplevelse av tillgängligheten till kollektivtrafik. Tillgänglighetsanalyser som inte tar hänsyn till både den upplevda och den objektiva tillgängligheten riskerar att överskatta tillgängligheten för vissa grupper och underskatta ojämlikheter.

I ett ytterligare delprojekt har förslag har tagits fram på hur en rättvis och grundläggande nivå av tillgänglighet kan definieras som policybegrepp och hur det kan implementeras i samband med framtagandet av olika policydokument såsom trafikförsörjningsprogram.